Flamenco i Barcelona

Andalusisk till sitt ursprung

Flamenco formades i södra Spanien. UNESCO beskriver det som en konst som förenar sång, dans och gitarrspel, med Andalusien som kärnregion och rötter även i Murcia och Extremadura. Wikipedia daterar dess framträdande till slutet av 1700-talet, i städerna i Baja Andalusia, där Jerez de la Frontera lämnade det första skriftliga spåret. Wikipedia tillägger att dess former kombinerar sång, gitarr, dans, compás, handklappningar och fotarbete, och att mer än femtio palos är katalogiserade. UNESCOS: 2010 års listning placerar flamenco bland mänsklighetens immateriella kulturarv.

Familjerna som skapade den

UNESCO tillskriver den gitano-communityn en väsentlig roll i flamencos utveckling och noterar att den förs vidare inom familjer, i sociala kretsar och i flamencoklubbar. Wikipedia beskriver det som en konstform utvecklad inom Andalusias gitano-subkultur och säger att Andalusien var vaggan för de tidiga sångarna och för de tre eller fyra dussin gitano-familjer som skapade och odlade den. Wikipedia tillägger att ordet flamenco först förekommer om musiken i en tidningsartikel från 1847, som kallade den en gitano-genre. Det spelar roll i Barcelona, eftersom stadens flamencohistoria också är en familjehistoria, berättad genom romska familjer som bosatte sig och stannade.

Hur den nådde en katalansk stad

Flamenco reste med människor. Wikipedias artikel om den katalanska rumban säger att Barcelonas romska communityn var sedan länge etablerade och tvåspråkiga i katalanska, och påverkades av den stora andalusiska invandringen till staden i mitten av 1900-talet. Flamencoartikeln placerar också gitarristen Julián Arcas rondeña i Barcelona 1860, som ett av de första styckena som betraktas som flamencogitarr. Wikipedia tillägger att flamencoshower spreds genom Spanien och världens huvudstäder mellan 1920 och 1955, vilket är ramen för Carmen Amayas karriär. Konstformen var en gäst här långt före turisteran, och staden har varit värd för den sedan dess.

Somorrostro och strandpromenaden

Somorrostro är en strand i Barceloneta idag. Wikipedia säger att under 1800-talet och en del av 1900-talet täckte skjul stranden och omkring femtontusen människor bodde i mer än tvåtusen av dem, i en community känd som Romani. Röjningen började 1966, och de flesta skjulen var borta mellan 1960- och 1980-talen. Samma artikel namnger två flamencodansare födda i området: Carmen Amaya och La Singla. Stranden fick tillbaka sitt ursprungliga namn först 2010. En historia om flamenco i Barcelona börjar på den strandkanten, bland människor som hade mycket lite.

Carmen Amaya

Med smeknamnet La Capitana dansade och sjöng Carmen Amaya; hon var en romsk konstnär född i Somorrostro. Wikipedia säger att hon ofta kallades den främsta flamencodansaren genom tiderna, och att hon var den första kvinnan som behärskade fotarbete som tidigare var förbehållet de bästa manliga dansarna. Hon dansade ibland i högmidjade byxor, och hennes födelsedatum är omtvistat, eftersom inget födelsedokument finns tillgängligt. Som barn gick hon ut på nätterna med sin gitarristfar, och hon gjorde sin scendebut på Barcelonas spanska teater innan hon uppträdde i Paris. Kritikern Sebastià Gasch skrev först om henne 1931.

Den katalanska rumban

Den katalanska rumban utvecklades i Barcelonas romska community under femti- och sextiotalen. Wikipedia säger att dess rytmer kommer från den andalusiska flamencorumban, med influenser från kubansk musik och rock and roll, och att den började i stadsdelarna Gràcia, Raval och Hostafrancs. Den använder sång och handklappningar med gitarr och percussion, och bland dess tidiga artister nämner Wikipedia El Pescaílla och Peret. Billiga kassettband som såldes på bensinstationer hjälpte den att spridas, Gato Pérez förnyade den på sjuttiotalet, och Gipsy Kings och Los Manolos bar dess anda till bredare publiker senare. Tretton rumbalåtar utgjorde den sista akten av avslutningsceremonin för Olympiska spelen 1992. Det är inte flamenco, men det är en nära släkting och helt och hållet barcelonsk.

Två katalanska trådar inuti flamencon

Wikipedias artikel om palos säger att farrucan och garrotín var folksånger som troligen uppstod i Asturien och Katalonien innan de nådde Andalusien, där de fick flamencokaraktär. Den separata artikeln om farruca kopplar formen till Galicien och säger att det exakta ursprunget inte har fastställts. Wikipedia grupperar båda med tangos-familjen i fyrtakt. Betrakta den katalanska kopplingen som en trolig tråd och inte som ett fastställt faktum. Om en farruca dyker upp på din kväll är det ett dans- och gitarrstycke med en sober, dramatisk karaktär, och Carmen Amaya gjorde en berömd version av den.

Läs nästa: Sex palos att lyssna efter

Från kafé till tablao till teater

Wikipedia säger att cafés cantantes hjälpte flamencon att bli populär och frambringade den professionella artisten, och att tablaos, lokaler byggda kring en flamencoscen, spreds under 1960-talet och ersatte dem. Föreställningar sattes också upp på tjurfäktningsarenor och teatrar mellan 1920 och 1955, marknadsförda som flamencoopera. Tablaos finns mestadels i Andalusien, ofta längs kusten eller i större städer. En liten teater som den på Carrer dels Abaixadors tillhör den långa vanan att ge konsten en scen.

En ny generation i Barcelona

Flamenco undervisas och återuppfinns fortfarande i staden. Wikipedia räknar Superior Music School of Catalonia som en av de skolor som undervisar i flamenco professionellt, och sångerskan Rosalía studerade vid Catalonia College of Music innan hon återuppfann flamencon med pop och hiphop på sitt album El mal querer från 2018. Wikipedia säger att hon också har en masterexamen i flamencotolkning. Samma artikel noterar att vissa romer har anklagat henne för kulturell appropriering, en påminnelse om att frågan om vem som äger flamencon är levande och inte avgjord.

Vad du bör ta med in i rummet

Gå in med tre saker i bagaget och låt dem sänka pressen inför en första flamencokväll. För det första: föreställningen är andalusisk konst framförd i en katalansk stad, och båda fakta är sanna. För det andra: sångerna är på spanska och programmet ändras med ensemblen, så du kan lyssna efter former istället för att vänta på ett särskilt stycke. För det tredje: publiken är en del av ljudet – palmas och uppmuntrande tillrop är traditionella, och guiden till palmas, jaleo och olé på den här sidan förklarar hur du deltar utan att förstöra något. Att känna till en palos historia gör varje stycke rikare, vilket är syftet med den här sidan.

Läs nästa: Palmas, jaleo och olé

Vem detta inte är för

Dessa sidor ger bakgrund, och föreställningen är inte en föreläsning. Om du vill ha en berättad historia eller en museiturné med musiken kommer teaterns format inte att erbjuda det, och källorna nedan är bättre. Berättelsen om Somorrostro är också en berättelse om fattigdom och umbäranden, återgiven här som källorna skildrar den. Om du bara vill ha de praktiska detaljerna om biljetter och dörrar, gå direkt till biljettguiden eller ankomstguiden. Om du vill lära dig dansa listar lokalens webbplats flamencoklasser separat.